Marre´s Alanya

Att man köper mig?

Fyfåglarna vad jag låter som en hora just nu! Jag menar inte bokstavligen det jag just skrev, men jag ska förklara!

1. En karl har vart kär i mig ca 6 år, dvs innan jag och Jimmy träffades. Och han är det fortfarande. Jag tycker att jag har visat ganska tydligt att jag INTE är intresserad, utan att behöva säga det ordagrant. Ett år på Noramarken köpte han en ring, gick ner på knä och frågade om jag ville bli hans.
DÄR fastnade jag... för hans vänskap. Sen dess har vi hållt kontakten FAST han vet att jag är förlovad.


2. Jag kan (rent ut sagt) HATA en person! Jag HATAR alla killar i min klass från Karlsängs-tiden, och det vet de om. Sedan jag kom tvåa i modelljakten, har min blogg och annat som gör mig omtalad i Nora, har de börjat komma fram till mig och bett om URSÄKT från skoltiden?
Bara den lilla ursäkten (fast de förstörde hela min tid på högstadiet) gjorde att jag smällte och FÖRLÄT dem? Hur fan kunde jag det?
Den ursäkten köpte mig totalt. (Det betyder inte att jag vill att ni pratar med mig igen!)



3. Smicker och komplimanger kan få mig att prata med vilken idiot som helst, bara de säger rätt saker.


Men med allt detta menar jag inte att det är äkta vänskap ni får från min sida, bara genom smicker. Min riktiga vänskap går inte att köpa (såvida den inte ligger på 6-siffriga belopp), den förtjänar man.

Speciellt Dookie och Helena: ni är mina riktiga älsklingar som jag aldrig vill vara utan.