At the museum: a place of death
Jag älskar museum.
Jag gillar faktiskt historia. Förut hatade jag historia och tänkte "det som har hänt, har hänt. Låt det vara, vi kan inte göra något åt det iallafall". Men på senaste året har jag börjat gilla det.
Innan jobbet idag tog vi en tripp till museet. Vi gick aldrig in men vi tog en promenad i trädgården runt museet och jag tyckte det var lite sorgligt faktiskt. Det var mer som en utställning av en gammal kyrkogård.
I dessa små "gravar" begravde man småbarn och bebisar. Dödfödda eller spädbarnsdöd.
Riktigt hemskt faktiskt.
Men det fanns vackra platser också:
Vi såg en massa saker från Ottoman-tiden, såsom kanoner och kulor som hittats nere i hamnen.
På bilden ovan är det en massa stenar med text om gudar och annat.
Sen kom påfågeln vandrande och då stack vi fortare än en avlöning.
Är det den kyrkogården som ligger efter Damlatas gatan. Du vet den innanför någon mur ??? Riktigt sorligt håller med dig. Puss Älskar dig:)
