Marre´s Alanya

Detta skriver jag för jag måste få ur mig både ilska, hat och sorg.

Terrorattacken i Frankrike.

Vissa säger att de förtjänade detta då de förlöjligade Islams profet.

Vissa fördömer allt.

Jag själv...

Jag vet inte vad jag ska svara längre.

Jag försvarar ofta Islam då jag vet att det är en religion om fred.

Eftersom Kadir är muslim så har han lärt mig väldigt mycket om det, och de som säger att Islam är en religion där de får döda för att hämnas profeten är helt ute och cyklar.

En äkta muslim varken gör någon eller något illa, och dödar absolut inte för sin religion.

De människor som mördar har inte läst Koranen.

De följer en ledare som hjärntvättat dom, en ledare som uppenbart inte har några hästar i hagen.

Alls.

Och dessa hemska människor blir bara fler och fler.

Jag börjar bli trött på att försvara Islam, att försöka bevisa att det är en god religion, när man hela tiden bara blir motbevisad av dessa hemska människor.

Men jag kan ändå inte, för de som har lite vett innanför pannbenet tar sig tid till att läsa Koranen och ser själva att den innehåller INGEN text som säger att man får mörda i någons namn.

Då kvarstår ändå:

Att försöka diskutera detta med en muslim går inte.

Det väcker mer frågetecken än svar.

Godmorgon på er!

Slänger in om gårdagen nu innan vi ska till Lindesberg på filmkväll med Taco-mys :)

Igår stog kurden på ett par SKIDOR för första gången.

Jag, Kadir, Helena och Wickis drog till Romme i Dalarna för den årliga skidupplevelsen.

För säkerhets skull frågade jag om Kadir hade livförsäkring ;)

Först tyckte Wickis att vi skulle sätta Kadir bland ungarna på skidskolan.

-KOMMER ALDRIG PÅ FRÅGA!

Han fick lära sig den hårda vägen - upp i backen på en gång.

Det lärde han sig snabbt så vi tog liften upp på en grön backe och körde.

Kadir hade lite problem att komma av liften utan att åka baklänges nerför igen, så Wickis hjälpte honom på plats.

Det tog en liten stund innan vi tog oss nerför backen men efter första åket (utan att rasa) ville han bara högre och högre upp i backen.

Det slutade med att han åkte ensam.

Jag var tvungen att sätta mig och rätta till pjäxorna (fötterna domnade ju!) och då kom han med chockfrågan:

"Kan jag fortsätta åka medan du fixar det där?"

Jag var så stolt.

Han rasade en ggn i backen, senare när jag och Helena tog med honom till toppen av berget rasade han några gånger i kurvorna. Att svänga var tydligen inte lika lätt ;)

Kadir höll sig sedan till att kliva av liften efter ungefär halva backen och åka nerför. Det var det han tyckte var kul och klarade av ensam.

Så jag och Helena tog liften högst upp och körde.

Jag har inte gillat vintersporter särskilt mycket förut, men nu var det riktigt kul.

Det blir eventuellt en gång till, i Februari :)