TURKIET - Söndag
(5 Oktober)
Idag var vi på den berömda Manavgatfloden, a.k.a. Smaragdfloden.
Javisst var det helt underbart, vattnet var smaragdgrönt, bokstavligen.
Men HUR i HELSICKE kan folk säga att det är en upplevelse?
Det fanns ju inget att se!
Det enda som fanns att se var floden - med det runt om?
Floden var så otroligt nersmutsad, det var påsar, ölburkar, skor... En hel jävla marknad med kläder kom flytandes!
Så det enda som var värt att se var det gröna vattnet.
Men så kan jag ju tala om för er alla hur resan TILL Manavgat gick till. Inte så lyckat, och jag tyckte så synd om reseguiden. Han gjorde allt han kunde.
Till att börja med hade busschauffören problem med att hitta till alla hotell för att plocka upp alla som skulle med på båtturen. Vi åkte fel, vart försenade och guiden vart rasande och nästan gråtfärdig.
En timme senare och alla väl ombord på bussen på väg till Manavgat säckar bussen ihop.
Den går i 30km/h.
Guiden ringer runt till så många som möjligt för att få tag i en ersättningsbuss, och efter kanske 30 minuter får han tag i någon.
Men vi skulle hitta dit också, och gärna så fort som möjligt med denna 30km/h-buss!
I stekande värme.
Efter ytterligare 30 minuter får vi äntligen en ny buss, och vi kör fort till Manavgat.
Och jag måste säga - hamnen där båten låg var otrolig.
Synd bara att själva båtturen var sådan besvikelse.
Lunch på båten, magdans och fotograferingar vart det, sen bar det tillbaka mot hamnen. Vi kom tillbaka till busshållplatsen - VAR TUSAN ÄR BUSSEN?
Väntar 15 minuter och chauffören kommer. Vi fick gå in i en moské (deras kyrkor), och tro mig - det gör jag aldrig om. Jag gjorde mig till ett totalt skämt när jag var tvungen att ta på mig långkjol + en schal för att täcka håret.
Efter det fick vi ÄNTLIGEN åka till Manavgats vattenfall!
Och så underbart det var!
Nu hade man glömt hela den jobbiga bussturen, den tråkiga båtturen. Allt var som bortblåst när man såg detta vattenfall.
Sen var vi på hotellet resten av kvällen och tog det lungt.
DAGENS CITAT:
"Vad är det med dig då, Floffsa?!"
Idag var vi på den berömda Manavgatfloden, a.k.a. Smaragdfloden.
Javisst var det helt underbart, vattnet var smaragdgrönt, bokstavligen.
Men HUR i HELSICKE kan folk säga att det är en upplevelse?
Det fanns ju inget att se!
Det enda som fanns att se var floden - med det runt om?
KOLLA, en soptipp!
Nämen, en till soptipp!
Nämen ojsan, där kom en hel soppåse flytande.
Kolla, där kom en sko också!
Nämen, en till soptipp!
Nämen ojsan, där kom en hel soppåse flytande.
Kolla, där kom en sko också!
Floden var så otroligt nersmutsad, det var påsar, ölburkar, skor... En hel jävla marknad med kläder kom flytandes!
Så det enda som var värt att se var det gröna vattnet.
Men så kan jag ju tala om för er alla hur resan TILL Manavgat gick till. Inte så lyckat, och jag tyckte så synd om reseguiden. Han gjorde allt han kunde.
Till att börja med hade busschauffören problem med att hitta till alla hotell för att plocka upp alla som skulle med på båtturen. Vi åkte fel, vart försenade och guiden vart rasande och nästan gråtfärdig.
En timme senare och alla väl ombord på bussen på väg till Manavgat säckar bussen ihop.
Den går i 30km/h.
Guiden ringer runt till så många som möjligt för att få tag i en ersättningsbuss, och efter kanske 30 minuter får han tag i någon.
Men vi skulle hitta dit också, och gärna så fort som möjligt med denna 30km/h-buss!
I stekande värme.
Efter ytterligare 30 minuter får vi äntligen en ny buss, och vi kör fort till Manavgat.
Och jag måste säga - hamnen där båten låg var otrolig.
Synd bara att själva båtturen var sådan besvikelse.
Lunch på båten, magdans och fotograferingar vart det, sen bar det tillbaka mot hamnen. Vi kom tillbaka till busshållplatsen - VAR TUSAN ÄR BUSSEN?
Väntar 15 minuter och chauffören kommer. Vi fick gå in i en moské (deras kyrkor), och tro mig - det gör jag aldrig om. Jag gjorde mig till ett totalt skämt när jag var tvungen att ta på mig långkjol + en schal för att täcka håret.
Efter det fick vi ÄNTLIGEN åka till Manavgats vattenfall!
Och så underbart det var!
Nu hade man glömt hela den jobbiga bussturen, den tråkiga båtturen. Allt var som bortblåst när man såg detta vattenfall.
Sen var vi på hotellet resten av kvällen och tog det lungt.
DAGENS CITAT:
"Vad är det med dig då, Floffsa?!"
Kommentarer
Trackback
