en bit av livet försvinner jämt
... och varför ska alltid mina BRA bitar jämt försvinna?
Det här är andra gången i mitt liv på väldigt kort tid som samma sak händer, men nu vet jag att den här gången är det för alltid. Att aldrig mer få träffa en person som står mig nära gör så ont i mig.
Och de flesta tänker väl "VADÅ aldrig mer? Ordet ALDRIG betyder inte aldrig. Det är ju inte på andra sidan jorden personen försvinner till, det är max någon timmes resa så kan ni träffas igen."
Den här gången ÄR det på andra sidan jorden. Och jag hatar det.
Det vart Linde igår. Träffade Olof och han var nog den bästa vän jag kunde önska mig just då.
När jag kom dit hade han hade gjort té, jag satt invirad i en fleecefilt och vi såg på TV och lyssnade på musik och hade idéer om hur deras musikvideo (som jag tydligen ska vara med i) ska se ut.
Han var värlens bästa när tårarna började rinna, och det vill inte säga LITE rinna.. mera som hysterisk störtflod.
Idag är jag sjukanmäld från jobbet. Jag pallar inte med alla människor där just nu.
Jag får jämt höra att när jag är ledsen så blir alla andra runt mig det med, och medkänsla eller "tycka-synd-om" klarar jag inte av.
Därför tänker jag vara hemma ett tag.
Det här är andra gången i mitt liv på väldigt kort tid som samma sak händer, men nu vet jag att den här gången är det för alltid. Att aldrig mer få träffa en person som står mig nära gör så ont i mig.
Och de flesta tänker väl "VADÅ aldrig mer? Ordet ALDRIG betyder inte aldrig. Det är ju inte på andra sidan jorden personen försvinner till, det är max någon timmes resa så kan ni träffas igen."
Den här gången ÄR det på andra sidan jorden. Och jag hatar det.
Det vart Linde igår. Träffade Olof och han var nog den bästa vän jag kunde önska mig just då.
När jag kom dit hade han hade gjort té, jag satt invirad i en fleecefilt och vi såg på TV och lyssnade på musik och hade idéer om hur deras musikvideo (som jag tydligen ska vara med i) ska se ut.
Han var värlens bästa när tårarna började rinna, och det vill inte säga LITE rinna.. mera som hysterisk störtflod.
Idag är jag sjukanmäld från jobbet. Jag pallar inte med alla människor där just nu.
Jag får jämt höra att när jag är ledsen så blir alla andra runt mig det med, och medkänsla eller "tycka-synd-om" klarar jag inte av.
Därför tänker jag vara hemma ett tag.
Kommentarer
Trackback
