Marre´s Alanya

Jag skulle ta en joggingrunda för ett par timmar sedan, och jag kom inte längre än 50 meter ifrån lägenheten så höll jag på att få en hjärtattack.

Jag sprang längs en stig, och reagerade på en leksaksbil på spåret så jag stannade för att kasta undan den.
Klantig som jag är så kastade jag den på en unge som satt mitt ute i skogen, helt för sig själv i ett dike.

"Hej" sa ungen och smilade.
Jag lovar - jag fick hjärtat i halsgropen men fick fram ett "hej".
Hur ofta ser man en liten unge som sitter helt för sig själv en bit ifrån skogen, i ett dike och bara iakttar en?

Då började ungen asgarva, fast han fortfarande satt kvar i diket.
Jag kände hur denna unge kommer hemsöka mig så fort jag är ensam hemma i mörkret nästa gång.


Lyckligtvis så kom resten av dagisungarna samt fröknarna gåendes i skogen och frågade ungen varför han hade sprungit iväg utan dem.

Jag drog en lättnadens suck och sprang hem.