Så tomt...
Usch.. Det kom en liten tår när mamma och Vonkan klev på bussen till Antalya.
Jag stog kvar ensam med hotellpersonalen och vinkade hejdå.
Nu har jag precis kommit till Hasir. Imorgon kväll kommer allt bli som innan semesternördarna kom, och Kadirs hälsning var "welcome home".
Hem?
Hasir? Mitt hem?
Ja, i Alanya är det väl så...
Nu väntar jag in Jenny och Blobb som vill gå på shoppingtur :)
Kommentarer
Trackback
