Marre´s Alanya

Nu har ju Kadir åkt hem som ni alla vet. Det var riktigt jobbigt och svårt att ta farväl på flygplatsen.

Och bara för att göra det värre blev planet 30 minuter försenat, och han skulle byta plan i Istanbul?!

Och denna inkompetenta raggata som checkade in Kadir visste inte hur hon skulle checka in honom hela vägen till Diyarbakir's flygplats så tack vare henne var han också tvungen att hämta ut sitt bagage och checka in allt på nytt, som från början var 2 timmar men blev 1 timme då det också tog en jäkla tid innan han fick sitt bagage.

Dessutom var det första ggn han var på den flygplatsen så han visste inte ett dugg vart han skulle.

Jag försökte ringa honom när jag "visste" att han var i Istanbul, men eftersom hans voicemail gick igång så tänkte jag att han var för stressad för att hinna tala i telefon.

Efter det skulle det ta nästan exakt 2 timmar med flyget från Istanbul till Diyarbakir så jag ringde honom vid 22.30 då han skulle vara framme men kom inte fram iallafall.

Och eftersom jag vet vilken skittelefon han har, som inte alltid startar när han har haft den avstängd, så tänkte jag att det var problem med telefonen.

Jag skickade 3 SMS, alla meddelanden innehöll att han skulle höra av sig när han var hemma så jag kunde slappna av.

Klockan gick och blev 00.00...

Fortfarande inget samtal eller sms.

Jag ringde igen men fick voicemail.

Till slut var jag så sönderstressad och trött att jag somnade... I 2 timmar.

Jag vaknade vid 02-tiden och tittade på telefonen men fortfarande inget från "den-där-jävla-turk-fan!"

Så jag skickade ett sms till och somnade.

Detta fortsatte hela natten med någon timmas mellanrum och dålig sömn, tills jag vaknade kl.06.20 nästa morgon och fortfarande inte har fått svar. Men då bestämde jag mig för att varken ringa eller texta honom.

Men kunde jag somna om?

Självklart inte.

Jag låg i sängen till ca 08.30, läste alla nyhets-sidor om det fanns något om eventuella flygplansolyckor.

-Ni förstår varför.

Kl.10.15 ringde jag igen och DÅ svarade han!

-"Heeeej! *gäsp* jag vaknade nu."

Så jävla bra att någon av oss har sovit, då!

Då slog det mig - han hade ju inga credits på sin telefon så han kunde ju inte höra av sig. Och då jag själv har sett hur hans skittelefon INTE fungerar så visste jag att han inte fått mina sms.

Och han undrade varför jag inte hade ringt tidigare, om jag inte hade varit orolig för hur hans resa gick.

Jag höll bokstavligen på att sutta (kasta) telefonen i golvet.

JÄVLAR vad arg jag var, så arg att jag började grina.

DÅ plingade det till i telefonen och jag hörde det - han fick 8 sms.

-"Oj, are all these texts from u?"

Det kan du ge dig fan på att det är!

DÅ kom mina sms fram!

Det här är way by far the worst jag har varit med om på länge.

Usch.

Men!

Nu är den värsta biten över.

Allt hejdå, tårar, resan och nu även att allt gått bra.

Nu är det bara att fortsätta livet.

Tja